Känns som att mitt förra inlägg var lite hemlighetsfullt.. Jag var hos doktorn idag som sagt och dom mätte och vägde mig, och sen satt vi och pratade om min längd. Jag vet att jag inte är speciellt lång, men jag kan inte göra någonting åt det. Förutom att använda klackskor hela tiden, men det kommer jag inte göra.
Jag är kort och jag har små händer, det hör ihop. Men min kropp är byggd på det sättet och doktorn sa att jag var lite mer uttålig än längre personer när det gäller att stå upp. haha. Jag blev ganska glad faktiskt när doktorn berättade att han också hade små händer (det hade han verkligen) och att han blev lite retad för det när han var yngre, men han tyckte om sina händer. Han tyckte dom var fina.

Bilder från sjukhuset kommer förr eller senare.

Att vara tillbaka på sjukhuset efter dessa fyra år kändesjätte mysko. När vi satt och väntade på doktorn, började jag nästan gråta, jag kan faktiskt lova att om jag hade suttit där ensam då hade tårarna kommit. Alla minnen som kom upp i huvudet. Men jag är glad över att både mamma och pappa var där.

Nu blir det film! Bey!